Inser att jag inte uppdaterat på ett tag. Jag bara sitter och snokar i alla andras bloggar när det finns tid över, men glömmer helt bort att skriva i min egen. Vet inte för vem jag skriver egentligen.. har ingen aning om vilka som läser här, förutom några "gamla vanliga" :)
Dagarna här hemma går åt att lära Johannes att äta och truga på honom nappen. Det går framåt, men den spottas mest ut. "Varför ska han ha napp?" kanske du undrar nu. Jag är för nappar, mest för att han annars suger på fingrarna (och stoppar dom för långt in så han kräks) och dom är svåra att vänja av senare. En napp går att ta bort, det går inte med tummen. Tummar är bra "trygghet", men det kan annat vara också, annat som är lättare att plocka bort när det är dags.
Benjamin använde napp, tills han var 2 år, sen slutade han (lätt och smärtfritt) på en vecka. Han somnade gott med den i och det var skönt för oss föräldrar att veta det. Jag tycker inte att man ska behöva kämpa i timmar för att få sitt barn att somna, "bara för att". Som förälder gör man ofta det som är lättast, det som är bekvämt för en själv och naturligtvis det som är bra för ens barn. Det gäller att ta rätt strider!
Visst, jag är bekväm av mig, det kan jag erkänna. Jag tycker om att veta att barnen somnar 20:00 och jag gillar att sova på nätterna (utan att behöva vakna). Vi var bortskämda med Benjamin, som har sovit hela nätter sedan han var 6 månader. Nu har inte Johannes särsklit svårt att sova heller.. jag hoppas bara på att det kommer bli bättre och bättre, så vi snart inte behöver gå upp på nätterna längre :)
Förmiddagen har gått åt att spackla. Det sista i vardagsrummet, som jag har dragit ut på in i det sista + det nya rummet i garaget. Har uppdaterat husbloggen, hittade en "före-bild" på huset. Gud vilken skillnad, är så nöjd nu när det äntligen är helt färdigmålat! Så fint det blev!
Nyheterna handlar just nu mest om den där Mats, som säger att han inte kan leva utan Linda. Jag tycker det är skrämmande att en man, som jobbar med barn och påstås av alla som känner honom vara snäll och oskyldig, kan mörda en människa (som jag nu tror, han är ju inte dömd, än). Bevisar det att vem som helst kan vara en mördare? Vem som helst som verkar må bra på ytan kan gå och gömma sådana hemska saker inom sig och är man fel person vid fel tillfälle, så dör man? Tänker på alla barn han jobbar med, hoppas att dom inte påverkas av det här och tappar hoppet på människor. Den lärare som dom (förutsätter jag) gillar, haft respekt för och litat på har mördat den han påstår att han älskar! Det är helt sjukt! Jag blir så upprörd av sånna här saker. Hur i helvete kan man göra så mot någon man älskar?! Att ta någons liv.. ja, man måste ju vara sjuk eller helt känslokall och samvetslös. Våld och kärlek är raka motsatser!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar