Snacka om att jag är trött i kroppen. Åkte Tjejvasan i lördags, både sjuk och skadad. Låg med feber (och jätteont i halsen) till fredags morgonen och trodde inte ens jag skulle orka starta. Men envis som man är så måste man ta sig i kragen. Hade det inte varit för att det var det där loppet hade jag aldrig ställt mig på ett par skidor. Idag, herrej-vlar va ont det gör i knät, jag kan inte gå. Tror att ett muskelfäste sitter löst eller nått, för jag kan knappt använda vadmuskeln. Ortopeden är dock inte ett alternativ just nu, jag hoppas på självläkning :) Drömde en natt förra veckan att jag blev inlagd och dom frågade mig hur länge jag haft ont i magen och jag svarade "nej, det är i knät jag har ont, inte magen" och dom sa bara "jo, men det är magen, vi ska ju operera bort din blindtarm idag". Skräcken är att dom gör fel, usch! Nåväl, vore jag inte sjuk och skadad skulle jag lätt kunna åka igen.. visst var det jobbigt, men det var också kul att ha gjort det (och i det här fallet, med obefintlig uppladdning, ta sig i mål).
Idag består dagen av vila och åter vila. Oväntat va? ;)
Förresten, den "roliga" slutnotan på bilen.. minst 10.000 blev 16.000 (och det är inte klar än) :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar