Jag är trött och less.. och jag känner att jag behöver skriva av mig lite. Kommer säkert att ta med mig alla känslor ändå när jag snart åker till jobbet, men va gör det när stressen ändå sköljer över en när man går in genom dörrarna.
Jag är trött på att aldrig kunna sova. Vi flyttade in i det här huset jag sitter i nu, för snart två veckor sedan och jag har inte fått sova en natt sedan dess. Vaknade flertalet gånger inatt av det det knäppt, rasslat eller ja.. bara det blåser lite utanför så är det kört. Jag kan inte säga att jag är rädd, för det känns inte som en konstant rädlsa.. utan mer obehag av att det helt plötsligt står någon där som vill bryta sig in. Två gånger är minst en gång för mycket..
Jag är less på att vi fortfarande inte har rinnande vatten, eller fungerande el. Jag blir så less på att snubba på skarvsladdar, behöva planera vart och när jag ska duscha. Behöva ha vatten i kylskåpet för att kunna göra frukost och välling åt B. Sen är det ju larmet också.. som inte heller kan kopplas in förens elcentralen är på plats.
Jag håller med Josefin om att det är så onödigt att lägga ner energi på att fundera hur det kunde bli så här. Det skulle ha blivit så här ändå.
Just nu är jag bara trött och less på detta bygge. Jag vill inte bygga något mer, aldrig mer i mitt liv. Sen är det också.. som jag känner just nu, omöjligt att kunna bo här också. Det är obehagligt att vara ensam här, det går inte att sova.. och fram för allt (just nu) går det inte ens att leva ett vardagsliv.
Tänk va underbart allt skull kunna vara, om allt vore precis som jag vill! Underbara tanke..
Tacka vet jag höghus, mitt i stan, helst på åttonde våningen. Där kan ingen bryta sig in genom mitt fönster!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar