Idag var det första dagen på dagis. Benjamin grät när vi skulle gå hem. Han verkligen stortrivdes. Bra för honom, bra för mamma. När vi kom hem fick han nappen och stöp i säng, sov nästan 2 timmar. Snacka om sömnpiller. Det var en annan trevlig mamma där, vars dotter heter Ellen och som skolas in samtidigt. Det var bara vi, barnen och "deras" fröken inne. Det känns så himla bra att dom verkligen tar sig tid och skolar in dom ifred, istället för att slänga in dom i en barngrupp med 20 andra och låta dom "klara sig själva". Benjamin höll låda hela förmiddagen, sprang runt och kollade på alla saker och skrattade. Han hade, kors i taket, inte ens tid att ha fruktstund.
All the good things must come to an end..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar